Imorse började jag, Alisa o två andra tjejer morgonen med pannkaksfrukost. Mmm så gott!! Efteråt kände vi oss så mätta att vi knappt kunde gå haha. Ingen av oss lyckades äta upp vår mat! Men av så gott!
Sen åkte vi till Winona state, för där hade skolan arrangerat en "senior seminar" dag. Så det va en dag för alla oss seniors. Och vi hade en hel del föreläsare, som va över förväntan bra! Speciellt en av dem. Jag kunde ju typ inte sluta gråta! Det va ett så himla starkt och rörande tal. Han berättade om hur han från en dag till en annan (bokstavligt talat) fick reda på att han hade obotlig cancer. Hur han inte kunde sluta gråta när han behövde berätta det för hans barn, och hur de inte fick röra varandra på ett bra tag, pga att hans immunsystem va så dåligt.
Hur han hade varit en väldigt bråkig kille som ung, vilket han såklart ångrade. Om människor som hade ändrat hans liv. Om hans fru som va hans riktiga klippa, och hans barn som betydde hela världen för honom, likaså hans fru.
Han berättade om hur han nu lever varje dag till det fullaste. Och hur han har många saker han önskar han kunnat göra i sitt liv. Och hur vi ska göra allt vi kan för att göra precis allt vi vill i livet och ta alla möjligheter. Så att vi aldrig, som honom, i framtiden ska säga "I wish I would have...". Att utmana oss själva, ta alla möjligheter vi har i livet. Ta chanser, och verkligen, leva varje dag som om det är den sista. För vi har ingen aning alls över vad som väntar oss i morgondagen.
Det är vårt liv, och det är vårt ansvar att göra detta livet till det bästa möjliga. Vi har bara ett liv, att vara död har vi föralltid till.
Ja jag kan egentligen prata på om detta hur länge som helst, men det va verkligen ett så himla starkt tal! Och jag kunde verkligen inte hålla tårarna inne.
Det fick mig verkligen att tänka på vissa saker annorlunda. Ja, ett oerhört starkt och berörande tal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar