07.30 åkte Nienke, Kathy och jag till stället vi skulle göra volontärarbetet för. Det var för "feed my starving children". Vi packade mat, som skulle skickas till barn i fattigare länder. All mat som vi la i plastpåsarna va torr mat, som sedan kommer kokas. Det vi la i va; kyckling (i pulverform), grönsaker, soja och ris.
Det va faktiskt väldigt kul, och det kändes så himla bra att göra det. Det kändes bra i hjärtat, att veta att vi faktiskt skulle hjälpa till att rädda barns liv.
Efter vårt pass åkte vi snabbt där ifrån så jag skulle komma i tid till min balett. Den va bra som vanligt. Tycker så himla mycket om den! För jag känner verkligen att jag lär mig mycket och utvecklas.
När min balett va klar åkte vi (tjejerna i familjen och Nienke) och åt lunch. Och efter det åkte vi hem, det va bara Nienke o jag hemma för de andra åkte på andra håll. Så vi försökte hålla oss varma, drack te, lyssnade på musik, åt marabouchoklad osvosv. Mysigt.
Vid tre åkte Kathy, Nienke och jag till volontärarbetet igen, för vi tyckte att det var så kul, och de behövde mer hjälp. Och det va minst lika kul igen, en stor anledning till detta va alla underbara rotarianer som va där.
Efter det passet åkte vi och åt kvällsmat på Ground Pound (en av tjejerna i familjens favvoställen, jag tycker också jättemycket om det) med min h-dads syster. Det va trevligt.
Nu är vi hemma, och jag är supertrött efter denna långa dagen. Imorgon ska jag verkligen sova ut lite.
Det här med att göra ett utbytesår är verkligen inte enkelt. Jag ska inte ljuga och säga att allt är fantastiskt hela tiden, för det är det inte. Jag vill dela med mig av det som är både bra, och dåligt. För det är sanningen.
Denna veckan har varit lite jobbig för mig. Som sagt, inte på grund av hemlängtan, för den har jag inte direkt märkt av, förutom mina första veckor. Jo, jag saknar människor och saker hemifrån, men på ett glatt sätt istället för ledset.
Men det är på grund av att det är så mycket nytt att vänja sig vid som det inte är min bästa vecka. Nya sätt att göra saker på, bete sig på och så vidare. Det är så många saker som är så himla annorlunda. Bra, som dåliga. Det är nu jag insett att det kommer inte va på detta o detta sättet bara ett litet tag, utan det är bara att vänja sig. Men det är inte menat att va enkelt, eller hur? Det är bara att kämpa sig genom det hela. Det är inte att jag går runt och är ledsen hela dagarna, men det är något som ligger lite tungt inom mig hela tiden för tillfället. Men det kommer bli bra.
Nu ska jag äta lite glass, glass är bra för allt! Inte sant?
Först ska jag visa lite tramsiga bilder från idag:
HEJ LEJLA
Såhär snygga mössor fick vi ha på oss under volontärarbetet:
Charmig tjej ggr 1000
HÄJ MELKA
SvaraRadera